Caribbean-born French Pointillist/Impressionist Painter, ca.1830-1903 .Painter and printmaker. He was the only painter to exhibit in all eight of the Impressionist exhibitions held between 1874 and 1886, and he is often regarded as the 'father' of the movement. He was by no means narrow in outlook, however, and throughout his life remained as radical in artistic matters as he was in politics. Thad?e Natanson wrote in 1948: 'Nothing of novelty or of excellence appeared that Pissarro had not been among the first, if not the very first, to discern and to defend.' The significance of Pissarro's work is in the balance maintained between tradition and the avant-garde. Octave Mirbeau commented: 'M. Camille Pissarro has shown himself to be a revolutionary by renewing the art of painting in a purely working sense;  Related Paintings of Camille Pissarro :. | Riparian scenery on | Chat village woman | Rainy effect | Rue de I-Epicerie,Rouen | Fields |
Related Artists:
Charles Hawthorne
1872-1930 Charles Webster Hawthorne (January 8, 1872 ?C November 29, 1930) was an American portrait and genre painter and a noted teacher who founded the Cape Cod School of Art in 1899. He was born in Maine, started as an office-boy in a stained-glass factory in New York, studied at night school and with Henry Siddons Mowbray and William Merritt Chase, and abroad in both Holland and Italy. When he was eighteen, Hawthorne went to New York and studied painting at the National Academy of Design and the Art Students League. Among his teachers were Frank Vincent DuMond and George de Forest Brush. But Hawthorne declared that the most dominant influence in his career was William Merritt Chase, with whom he worked as both a pupil and assistant. Both men were naturally talented teachers and figurative painters who were drawn to rich color and the lusciousness of oil paint as a medium. Chase passed on a Munich tradition of tone values and tone painting, and Hawthorne learned all he could. While studying abroad in Holland as Chase's assistant, Hawthorne was influenced to start his own school of art. His winters were spent in Paris and New York City, his summers at Provincetown, Massachusetts, the site of his school. While in Paris Hawthorne became a full member of the French Soci??t?? Nationale des Beaux-Arts in 1917.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Daniel Seghers
Flemish Baroque Era Painter, 1590-1661 was a Jesuit brother and Flemish Baroque painter who specialized in flower still lifes, and is particularly well-known for his contributions to the genre of "flower garland" painting. His paintings were collected enthusiastically by courtly patrons and he had numerous imitators. Born in Antwerp, Seghers moved to the Dutch Republic around 1601, following the death of his father Pierre and the conversion of his mother to Calvinism.[1] The young artist returned to Antwerp by 1611, where he was enrolled in the guild of St. Luke as a student of Jan Brueghel the Elder.After re-converting back to Catholicism, in 1614 he became a noviciate in the Jesuit order in MechelenUntil 1625 Seghers continued to work as a painter in Antwerp, as well as a stay in Brussels in 1621Sources differ regarding his status in the Jesuit order: some claim that he was ordained a priest in 1625,while other argue that he remained a lay brother.